Fearless Cities – Mobilizing for radical democratization in societies without visible crises

 

Workshopens deltagare delades in i mindre diskussionsgrupper där de fick utbyta tankar och idéer med andra.

På det första internationella municipalistiska forumet Fearless Cities i Barcelona 9-11 juni genomfördes ett flertal givande sidoarrangemang av deltagarna själva.
De arrangerades på egna initiativ av deltagarna på forumet och komplementerade programmet utöver det som fanns i schemat som huvudarrangörerna i Barcelona en Comú bjudit in till. Arrangörerna hade gett utrymme för de egna initiativen i programmet vilket var väldigt värdefullt för att skapa utrymme för utbyte utifrån deltagarnas intressen.

 

 

 

 

Workshopen “Mobilizing for radical democratization in societies without a visible crisis” var ett initiativ av medlemmar i Demokratisk Omställning och det hölls av Malin Widehammar och Sanna Ghotbi.

Workshopen ägde rum på söndagseftermiddagen och fick en bra uppslutning med 45 personer som deltog. Deltagarna var från nord och centraleuropa som t.ex. Tyskland, Danmark, Belgien, Sverige, Storbritannien och Frankrike men även från sydeuropeiska länder samt Gambia och Brasilien. Den grundläggande frågeställningen som skulle behandlas var hur vi som kommer från länder utan en synlig kris kan organisera oss municipalistiskt. Existerar det kriser i våra länder också? Vilka är de i så fall och hur kan vi använda oss av dem? Malin och Sanna, som koordinerade workshopen, hälsade deltagarna välkomna och en kort presentationsrunda ägde rum. Deltagarna delades sedan upp i mindre grupper som under en dryg halvtimma diskuterade frågor som utgick från workshopens grundfrågor och deltagarnas egna erfarenheter och tankar.

 

Nedan följer en redovisning av gruppernas diskussioner:

Grupp 1.

Det centrala i gruppens diskussion var att försöka definiera vilka orättvisor och konflikter som existerar, samt försöka förstå hur dessa uppstår. Det är viktigt att stadens invånare tillsammans, på gräsrotsnivå får utrymme att själva identifiera de problem som existerar i staden. När flera människor identifierar samma orättvisa är nästa steg att skapa strukturer som gör det möjligt att organisera sig tillsammans. Konkreta förslag, öppen och folklig retorik samt att utgå från invånarnas egna förslag till handling är nyckelstrategier för att bygga en hållbar och demokratisk organisering. Barcelona en Comú och municipalistiska initiativ i Berlin började båda med att lyssna på invånarnas tankar och idéer, för att sedan transformera dessa till förslag på förändringar. Gruppen var eniga om att vi inte bör fokusera på att synliggöra kriser, utan istället prata om att skapa ett bättre samhälle, alltså en mer konstruktiv och lättillgänglig retorik.

Grupp 2.

Det är viktigt att utmana den politiska uppgivenheten genom att diskutera och skapa alternativ till det rådande systemet. Vi kan ta över, samt bygga ut redan existerande institutioner i staden. I Storbritannien har Labour-partiet gått framåt då man formulerat en mer konstruktiv politisk plan, vilket visar på vikten av att ingjuta hopp om en bättre värld i människor. Den ”gamla vänstern” kan inte skapa faktiska hot mot det kapitalistiska systemet, därför måste folket organisera sig på andra sätt än innan. Vi kan på det lokala planet jobba med redan existerande grupper och kamper för att ena dessa under gemensamma nämnare, vilket skapar en känsla av hopp och möjlighet.

Grupp 3.

”Face-to-face-bemötande” är grundläggande för all hållbar organisering. Börja prata med människor om deras vardag och deras egna erfarenheter av kris. Att träffas och arbeta tillsammans är basalt för oss i länder där den kollektiva känslan är låg. Genom att mötas kan vi spräcka de individualistiska bubblorna som många lever i. Människor blir motiverade och berörda av olika frågor, därför behövs en mångfald i organiseringen för en bättre värld. I Gambia levde många människor under olika former av kriser, men de kände inte igen sig i andras problem. Nyckeln i organiseringen av folket i Gambia var att möta folk där de befann sig, i vardagen. Tekniska verktyg gjorde det lättare att koordinera organiseringen av många människor. För 6 månader sedan lyckades folket i Gambia störta diktatorn som styrde landet utan att ett enda liv togs. Kvinnor och ungdomar var de drivande grupperna, och är ofta drivande i progressiva rörelser.

Grupp 4.

Flera diskussionsgrupper vred och vände på frågeställningarna.

Vi synliggör krisen genom att identifiera de grupper och personer vilken krisen inte är synlig för. Alla vet inte allt, därför är folkbildning en nyckelfaktor för att mobilisera en rörelse. Att göra genomtänkta punktaktioner kan vara väldigt effektivt. T.ex. kan 20 personer campa framför en symboliskt laddad plats, samtidigt som man får dit media och bjuder in olika grupper som är aktiva i staden. Det är också väldigt viktigt att tankar och idéer som kommer upp på olika träffar antecknas. Det är ofta i informella situationer som bra idéer föds.

 

 

Grupp 5.

Vi får inte glömma att ta lärdom från de historiska exempel som finns där folk har förändrat samhällen utan existerande kriser. Ofta är det när människors värdegrund blir ifrågasatt som grunden till organisering föds (medmänsklighet, allas lika värde m.m.). När vi pratar om kris och problem ska fokuset alltid ligga på lösningar och alternativ. Vi måste bygga både fysisk och mental infrastruktur för ett nytt samhälle.

Grupp 6.

Gruppen bestod av människor från både nord och syd. Nyliberalism och centrering av kapital är lika i alla länder, och det slår alltid först mot de svagaste. Överallt polariseras samhället och olika grupper sätts i tydlig konflikt mot varandra. Som en följd av detta frodas rasism och främlingsfientlighet. Men på det lokala planet kan vi prata om politik med folket på en mer konkret, alldaglig nivå. Detta ger utrymme för mer nyanserade analyser av världens tillstånd.

Grupp 7.

Livliga diskussioner i smågrupperna!

Något man kan göra är att identifiera ”naturliga organisatörer”, och få dem organiserade på en större skala. I gruppen fanns personer som är aktiva i politiska partier, och ur deras synvinkel är det kontraproduktivt att överge alla de samhällsfunktioner som fungerar och kan vara användbara. Andra i gruppen menade att förändring på lokalplanet måste födas från marken, man kan skriva kravlistor till politiker och själva försöka lösa sina problem.Först om man inte anser att den utomparlamentariska organiseringen fungerar får man ge sig in i partipolitiken utifrån ett gräsrotsförankrat engagemang.

Ofta upplever personer individuella kriser. Om människor i större utsträckning möts och pratar med varandra så kan de individuella kriserna omformas till sociala kriser, då man inser att andra också har liknande problem. Det lyftes erfarenheter både från Tyskland och Spanien där man började skapa grupper som hjälpte utsatta människor. Där beskrev de sina problem och gick från en situation av individuell och tyst skam till en kollektiv, gemensam röst som blev synlig och födde olika typer av organisering.

 

Avslutningsvis delades några ytterligare tankar som deltagarna resonerade vidare kring:

Barcelona en Comú är ett exempel på hur man kan bekämpa systemet inifrån. Även fallet med Corbyn och Labourpartiet i Storbritannien är intressant. Corbyn kommer från en aktivist-bakgrund, vilken meningsmotståndare använder mot honom. Men det går faktiskt att både vara aktivist och syssla med partipolitik. Vi måste gå bortom den klassiska idén om förhållandet mellan sociala rörelser och politiska partier. Ett stort praktiskt hinder som många föräldrar (främst kvinnor) möter när de ska delta på sociala aktiviteter är att det inte finns organiserad barnpassning. Detta är något som vi bör prioritera för att inte exkludera människor. Att ha något lätt att äta är också väldigt viktigt för de som kommer direkt från jobbet och inte hunnit äta.

Att synliggöra en kris är inte lika med förändring, därför måste vi fråga oss själva om hur ett synliggörande av en kris kan leda till förändring. Protester kommer och går, det som behövs är en organisering som inte endast reagerar på kriser utan också har en långsiktig plan för hur man ska få bukt med dem. För att bygga en hållbar organisering krävs vinster, utan dem tröttnar folk.

Avslutning

Kan vi hitta sätt för kommunikationen som föddes på denna workshop att kvarstå? Malin och Sanna ska, med hjälp av deltagarnas kontaktuppgifter, skapa en maillista. På denna kommer anteckningar från workshopen skickas ut tillsammans med annan relevant information. Maillistan kommer ge personer möjlighet att fortsätta bilda internationella kontakter och nätverk. Det är viktigt att inte maillistan används för spam, då detta kan leda till att folk inte läser mailen.

 

Ytterligare information, programpunkter, talare m.m. hittar du på:
http://www.fearlesscities.com

Fler anteckningar från Fearless Cities samt andra municipalistiska träffar hittar du på: http://www.demokratisering2017.se/

 

Sammanställning från deltagare på workshopen som nu reser runt Europa och besöker olika demokratiserings-initiativ. Se mer på deras hemsida: http://voyage.lesvoiesdelademocratie.org/