Fearless Cities – Municipalism for Dummies

 

”Munucipalism for dummies” hölls kl. 10.00 – 12.00, lördagen 10 juni. Workshopen fungerade som en introduktion till municipalismen; dess historia, teori och skillnader från andra politiska strategier. Deltagarna fick även insyn i flera municipalistiska projekt som förs världen över. Ca. 30 minuter av workshopen ägnades åt samtal i mindre grupper, vilka sedan följdes upp i hela gruppen.

 

1.

Worshopen öppnades av Elisenda Alamany, tidigare politisk rådgivare i Madrids kommun, med en frågeställning; vad är det bästa sättet för att skapa riktig demokrati? Jo, genom att använda institutionerna som är närmst folket. I kommunen kan folket få tillgång till politiken på ett helt annat sätt än på statlig nivå. Både i Madrid och Barcelona skapade invånarna ”konfluenser”*, alltså gemensamma strävansmål som olika rörelser, organisationer, partier och invånare kunde organisera sig tillsammans kring.

Eftersom ”krisen” slog på så många delar av samhället (ekonomiskt, socialt och demokratiskt) tyckte människor som på olika sätt for illa att det var nödvändigt med en bred konfluens. Elisenda Alamany, som har erfarenhet av kommunpolitiken i Madrid, menar att allt kompliceras väldigt mycket dagen du stiger in i parlamentet. Kommunen styrs av en mängd lagar och direktiv, men väldigt få av dessa skapas i kommunfullmäktige, utan från högre instanser; på delstatsnivå, i staten och i EU-parlamentet. Detta är ett demokratiskt problem vilket leder till en tröghet i det lokalpolitiska arbetet. Det klassiska förhållandet som folket har till politiken utgår från idén om att politikerna ska se till att medborgarna har det bra och att politikerna också förväntas genomföra reformer som gagnar folket. Vi anser istället att politik ska ses som ett verktyg för folket med vilket vi kan skapa och utveckla det samhälle vi vill ha, och vara delaktiga i de processer som berör oss.

Fearless Cities hölls i University of Barcelona’s  lokaler.

Den klassiska bilden är att kommunen är statens lokala instans. Vi vill ändra på detta genom att satsa på de delarna av kommunen som är relativt oberoende av staten, så som den lokala budgeten samt förhållandet mellan privat och gemensamt ägda instanser. Om vi lyckas ändra den politiska spelplanen i kommunen till mer demokratisk och deltagardriven kan friktioner skapas mellan kommunen och staten. Friktionerna kan leda till att kommunen får ökad betydelse vilket hotar nationalstaten och dess strukturer.

I Madrid arbetar medborgarplattformen med att öppna upp och demokratisera kommunen bit för bit, alltid med feminisering* och demokratisering som strävansmål. Det finns resurser i kommunen, de är bara felplacerade.

 

2.

”När Barcelona en Comú byggde upp sin plattform började de med att fråga invånarna i Barcelona om hur de ville att deras stad skulle utvecklas.”

Laura Roth från Barcelona en Comú gav inblick i den municipalistiska utvecklingen i Barcelona och delade med sig av sina tankar kring världens tillstånd och hur man ska kunna förändra den till det bättre. De flesta som ger sig in i den municipalistiska rörelsen känner sig nog mer eller mindre som ”dummies”. Det finns ingen universell teknik som fungerar överallt, man måste alltså hitta sina egna metoder för demokratisering. När Barcelona en Comú byggde upp sin plattform började de med att fråga invånarna i Barcelona om hur de ville att deras stad skulle utvecklas.

 

Ur den ekonomiska krisen 2008 polariserades samhället, det blev en tydlig konfliktlinje mellan de som styrde och de som styrdes. Diskursen gick därför mot att handla om att hitta metoder för att skapa mer demokrati. Den generella analysen var suddig eftersom politiken och samhällsstyrningen befann sig på en främmande, multinationell nivå. Att plocka ner debatten till lokalnivå fick många att lättare kunna bilda sig en klarare samhällsanalys, som utgick från den fysiska vardagen. En nyckel i den municipalistiska idén är att omforma förhållandet mellan sociala kamper och den representativa politiken. Olika sociala rörelser kan på lokalnivå gå samman och skapa konfluencer. I Barcelona ledde detta till bildandet av medborgarplattformen Barcelona en Comú som skulle bli rörelsernas röst inifrån parlamentet. Till skillnad från den klassiska vänstern värderar municipalisterna praktisk kompetens högre än ideologisk kompetens. Det är inte den ideologiska styrningen utan den praktiska koordineringen av invånarnas idéer som är relevant. För att koordinatörerna ska ha en god relation till plattformens deltagare krävs insyn och diskussion.

Den sociala basen måste alltid vara grunden i rörelsens riktning, sociala center och öppna mötesplatser är väldigt viktiga för att garantera detta. När ett municipalistiskt projekt rotat sig i staden är det internationella nätverkandet viktigt – att se sig som en del i en global rörelse ger både hopp och perspektiv. Barcelona en Comú har aldrig sagt sig kämpa mot det kapitalistiska systemet, men har sedan starten gjort det. Att ha en konstruktiv, inte reaktiv agenda skapar ett ideologiskt djup i rörelsen som motverkar sekterism och svart-vita samhällsanalyser. Barcelona en Comús arbete koordineras främst genom områdesgrupper och andra naturliga sammanslutningar i staden, vilket motverkar toppstyrning och samtidigt skapar delaktighet. Det viktigaste för en municipalistisk rörelse är alltid strävan efter folkstyre, samt att försvara den makt som man lyckats tillskansa sig.

 

3.

Beppe Gaccia, från italienska Venezia en Comune framförde sin analys av municipalismen som politisk kultur. Han menar att vi inte behöver en ny ideologi, men vi behöver kunna koppla våra teorier med vårt dagliga arbete och vår rörelse. Municipalismen var länge en marginaliserad idéströmning, även i progressiva sammanhang. Med de nyliberala marknadsregleringarna under 1990-talet fick staten en tydligare roll som en kapitalistisk funktion och många länder fick erfara marknadsanpassning av sociala institutioner. I anarkistiska kretsar blev staten det centrala objektet för attack, den huvudsakliga fienden. Municipalisterna ansåg inte att staten nödvändigtvis måste attackeras för att uppnå ett fritt och rättvist samhälle. Det är snarare i kommunen som makten kan tas tillbaka till folket.

 

Plaça dels Àngels var välbesökt när Fearless Cities invigdes på fredagkvällen!

Municipalismen har alltid blossat upp i föränderliga tider och sammanhang. När det gamla förvinner, försvinner ofta även de gamla politiska föreställningarna. De idag största reaktiva tendenserna på den nyliberala omstruktureringen är nationalismen och nyfascismen. I motsättning till dessa idéer finns municipalismen som istället för mindre demokrati strävar efter mer demokrati. Municipalismen är just nu i ett expansivt stadie där flera verktyg och vapen för radikal förändring skapas världen över.
Beppe Gaccia gav en kort historisk tillbakablick på den europeiska stadens roll i historien. Under den sena medeltiden brukade man säga att ”stadens luft gör dig fri”. Detta var talande för staden som en plats för förändring, utveckling och framsteg. Staden blev centrat för frigörelsen från det gamla förtryckande systemet.

Staden har alltid varit den plats där den mest avancerade formen av organisering av arbete och kapital ägt rum. Staden har genom historien fungerat som en ”social fabrik”, där produktion och reproduktion av det sociala samspelet varit en viktig faktor i samhällets utveckling.
Stadens roll förändras i takt med den ekonomiska omstruktureringen av samhället. Makten har under 1900-talet flyttats långt bort från folket, men makten tas alltid tillbaka på det lokala planet. Den ”ny-municipalistiska” rörelsen har som strävansmål att vinna lokal makt, medans 1990-talets municipalism främst var teoretiskt inriktad. Som en följd av en massiv missnöjesrörelse föddes kraven på faktisk förändring, och nu vinner medborgarplattformar lokalval över hela Spanien.

Municipalistiska initiativ har möjlighet att omsätta den sociala viljan in i det politiska livet. Nu måste vi se till att med eftertanke skapa en orädd, internationell rörelse som ser till att skapa och utveckla en permanent, organisk och revolutionär tendens.

 

*Konfluens = handlingen att flöda tillsammans; mötet eller korsningen av två eller flera strömmar; mötesplats.

* BComu´s vision om en ”feminiserad politik” representerar en total brytning med den existerande politiska ordningen. ”Du kan hålla på med politik utan att vara en stark, arrogant man som är super-självsäker och som kan svara på allt”, säger Ada Colau. Istället erbjuder hon en politisk stil som är känsloladdad och öppet uttrycker tvivel. Detta är uppbackat av en värde-baserad politik som betonar gemenskap och allmännytta – samt policies, gjorda för att förverkliga visionerna.

 

Ytterligare information, programpunkter, talare m.m. hittar du på:
http://www.fearlesscities.com
Fler anteckningar från Fearless Cities samt andra municipalistiska träffar hittar du på: http://www.demokratisering2017.se/